Träningen då? 

Fantastiskt! 

Blir glad av att bara tänka på det. Den ligger verkligen närmast hjärtat, varmt och tryggt.

Ä L S K A R! 

(Min familj är överallt i mitt blod. Inte bara i hjärtat utan även i lilltån – dem betyder mest!)

Just nu surfar jag på en jättevåg av motivation och driv. Det är kul, jag gör riktiga framsteg. Inte nödvändigtvis en massa pers, men tekniken förbättras och det är superkul! Jag krigar och svettas, blåmärken byt ut mot nya blåmärken. Tränar på boxens bakgård i solen och samlar på mig både gains och en härlig bränna efter 3/4 byxor och linnen! Kosten rullar på otroligt bra tack vare matlådorna som kommer hem till dörren – färdiglagade. Underlättar så enormt när man bor i en skokartong!

Hejja mig!

Steg 2 – Bli polis

Steg 2 klar! 

Man skulle bla fylla i om ens hälsa och livsstil. Därefter fick man välja önskad ort att studera på, vart man vill göra sin aspirantutbildning samt vart man önskar att fortsätta arbeta efter skolan✔️

Jag hade förväntat mig en massa andra typer av frågor efter att ha sett en bild på hur en av frågorna såg ut 2015. Nu var det bara hälsa/livsstil i princip. Känslan är ”.. jaha, var det allt?”. Hur kan de sålla ut en massa här, om man är fullt frisk enligt formuläret? Ååh, små många frågor som förblir obesvarade. 

Nu väntas alltså en ovisshet fram till juni, då sista datum för inskick är 13juni? Eller är det i augusti när de skickar ut kallelser i augusti? 

 Snälla, låt mig gå vidare till STEG 3! 🙏🏼

Steg ett – Bli polis

Idag öppnade äntligen ansökan till polisprogrammet. På riktigt var känslan helknäpp. Var så pirrig att klicka på skicka-knappen, som ett barn på julaftonsmorgon. Det är ett spännande äventyr, oavsett hur det går denna gång. 

Nu är iallafall Steg 1 klar. Reggat mig på antagning.se och ansökt till polisprogrammet och även gjort en ansökan hos Rekryteringsmyndigheten. Nu väntas ett brev hem där en personlig kod finns, vilket jag då ska använda till att logga in på deras sida och fortsätta min ansökan som kommer vara att svara på ett antal frågor. Går jag vidare efter ansökan blir jag kallad till en medicinsk och psykologisk prövning hos Rekryteringsmyndigheten

Jag vet att jag har vad som krävs, jag vet att jag kan!


How bad do you want it

Att en känsla kan vara så stark. Att jag kan älska något så mycket, ha sån passion för, att brinna för – det är, med handen på hjärtat, så jag känner för CrossFit

Varmt välkommen, säger jag till två pers jag gjorde under gårdagens träning! Jag var en microsekund från att skippa träningen.  Efter att jag ätit och slängt mig i boxens goa fotölj, det var då kände jag hur trött jag verkligen var efter nattjobb och bilkörning. Fantiserade om att ta mig till Hemköp, köpa godis och goa ner mig i täcket och slå på en film. Men, någonstans där tänkte jag.. 

-Tänk på ditt mål! Äsch, du kan ju köra teknik. Låga vikter och sniffa på kalket och umgås med gänget. 

Men, så kom den där glöden och bara väckte liv i kroppen och jag dammade av två pers och hade en grym träning! 


Tävla

Det är så många tävlingar i Crossfit just nu. Hela min instafeed är täckt av dem! Två coolingar från min box tävlade i helgen i FalunMkOpen. Dem är coola och starkare än bamse själv. 

Jag måste börja gå på tävlingar – det har jag velat göra länge nu! Titta, heja och njuta av atmosfären. Att vara runt likasinnade människor som med älskar CrossFit. Jag är lika besatt för CF som när jag fann det, men valt att tona ner det utåt sett men kanske ska plocka fram det igen. Jag menar, jag verkligen älskar det.  

Jag vill med tävla! Tänk vad coolt om jag får gå min första tävling detta år??! 

Jag vill bidra

” Polisen 🚔”

 Jag har en sån känsla i kroppen, som jag försökt sätta ord på, något stort, betydande och meningsfullt. Men kan inte finna rätt ord eller mening för det. Jag känner att jag har så mycket att ge, jag vill bidra till att försöka göra, om inte världen till en bättre plats men iallafall göra skillnad för en enskild individ. 

Den känslan är så levande att jag kan bli frustrerad att jag inte är där jag vill vara än. Den känslan har växt sig starkare och gjort mig ännu mer säker på att det är i den riktning jag vill gå – det här är min mening, mitt kall

Jag kommer söka till Polishögskolan den 15maj men känns som en evighet dit. Jag vet att jag har vad som krävs, jag vet att jag kommer kunna bidra med något bra. Jag vet även att jag kanske inte kommer in, är det fallet får jag helt enkelt söka igen. Men jag väljer att satsa och sikta högt! OM jag skulle komma in är stora frågan ‘vart vill jag helst plugga?’ 

Södertörn i Stockholm

Linnéuniversitetet i Växjö

Umeå Universitet

Att ha ett konkret och viktigt mål gör mig ännu mera motiverad med min träning (om det ens är möjligt)!

Återhämtning

Andra svängen av sjukdom jag åker på, med två veckor mellanrum. Va händer?! 

Jo, enligt kalkyleringar får min kropp aldrig återhämta sig ordentligt. Puckat va? Speciellt med det jobbet jag har som äter upp mig inifrån. Det är därifrån kroppen i första taget är så stressad och slutkörd hela tiden. Så slänger jag på rätt tuff träning på det. Ja, jag vet. Men jag älskar att träna och njuter av att pusha mig till gränsen och utmana mig, det är ändå där jag kan varva ner från jobbet att jag inte tänker på att jag borde vila ifrån det ibland med. 

Resultatet, jag blir sjuk!  

But did you die..

” Keep love in your heart. A life without it is like a sunless garden when the flowers are dead ”

Så, vaknade 06:00 vilket verkar vara standard dem dagar jag får chansen att sova lite mer, men icke! Frukosten inhalerades, peppmusik spelades och håret flätades in i två inbakta flätor. Gymmet kallade, dags för en svettfest. Ett hederligt ryggpass var jag sugen på. Men jag märker att jag har svårt att aktivera rätt muskler (som det känns iaf), hjälp mig! Nåja, därefter blev det 15min trampande på cykeln för att sedan leka av mig med lite KbSnatch. 

Jag vill leva

Oscar Wilde once said; ”To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all”

Jag har snubblat till på vägen, men jag ställer mig upp. Sätter plåster på och sträcker på mig ännu mer. Vägen är inte rak och lätt och jag kommer med all säkerhet snubbla igen. Det blir lättare att vandra den om man har stöttning från andra. Men räkna inte med att någon går med dig på vägen, jag har slutat med det. 

 Jag vet att rätt personer kommer dyka upp längst vägen om jag bara tror på mig själv och fortsätter jaga mina mål och drömmar, fortsätter leva som jag vill. Jag går hellre ensam mot rätt håll än att följa strömmen som tar mig längre ifrån mina mål och den person jag vill vara.  

Jag tror på mig själv, och det räcker. Vill man bara se mörkt och sprida dålig energi gällande mig kan man ta sin väska och gå. Jag behöver inte den energin kring mig och vill inte ha den eller såna människor i mitt liv. Men, jag värdesätter de få diamanter i mitt liv som stöttar och tror på mig, och finns där när jag får psykbryt och lyfter mig igen! 

Jag är redo för det, att offra annat för att nå högre och bättre. Jag vill inte bara existera, JAG VILL LEVA! 


Muskler och framtid

Dags för en ny novell-liknande uppdatering!

Jobbar som vanligt lite för mycket känns det som, att jobba heltid på mitt jobb är ingen dans på rosor. Snarare breakdance på taggar, sen slänger vi övertid på det! 

Sen ska träningen in, och ja jag använder ordet ska för jag älskar träningen och hur den får mig att må – inför, under och efter ett pass. Min fristad! Måste även skriva ner här att jag gjorde ett PR för några dagar sen i frivändning på 50kg, vilket är +5kg – hur grymt!?

Dessutom krigar jag mot körkortet som jag vill ha till April. Det tuffaste där är att ha diciplin och ork nog att läsa teorin när ögonenlocken hänger och man bara vill slänga sig på soffan, dessutom är den så tråkig att läsa (..men nödvändig)!

Har dessutom fått reda på att ansökan till polisutbildningen är öppen 15-31 maj. Jag är spänd och så redo att söka. Jag vet att jag har mycket av vad som krävs redan men även saker att jobba på. Går det inte vägen denna gång kommer fler chanser! 

Jag är grym och jag kommer kämpa!