ta vara på tiden tillsammans

Idag var jag & min syster på William Spetz föreställning där han hyllar sin mormor. Bara där är det waow vilken kille! Men det tar inte stopp där, inte ens nära, han gjorde det så fantastiskt bra! Han såg upp till henne & uppskattade henne till fullo, han glädje sig åt hennes mående & verkligen analyserade det varje gång de sågs. Han tog tillvara på deras tid & relation. Så himla vackert!

Tyvärr så tog det slut & hon tog sitt sista andetag. & där & då, i publiken, kom tanken om hur fort livet kan vända. Hur ens liv kan ändras så drastiskt. Det blev en hel throwback på så många egna situationer på bara några sek. Det gick inte att hålla tillbaka tåren. Jag insåg att det fanns så många människor jag saknade, som inte finns i mitt liv längre att dela min kärlek & glädje med.. Det gjorde ont. Man blev så liten, hjälplös, för ibland kan man inte göra något åt saken. Än hur mycket man skulle vilja de. Så ja, jag kände som William ”Ge mig en timme till”. Levande som bortgången.

Man burkar ju säga att det finns en mening med allt, & ja det gör det nog. Men är det något jag inte tycker borde ingå där så är det saknad. Mitt lilla hjärta har på tok för svårt för sånt.. & uttrycket att vi lär oss att leva utan dom vi älskar kan ju ta sig! För det borde inte vara tillåtet. Gud va negativ jag blev nu, men det får vara okej. För just ikväll tänker jag tillåta mig själv att sakna de som inte är en del av mitt liv längre, de som jag mer än något annat skulle vilja ha vid min sida!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *