1:a träningspasset i år = Möra ben

Nu har man kört sitt första träningspass för i år. Det var ett svettigt och brännande benpass med fokus på baksida ben, med breda böj, rumänska mark och vadpressar mm, var lite elak mot mig själv och la även till en massa magövningar, så jag lär ha sjuk träningsvärk i magen imorgon 😛

Skulle egentligen ha tränat igår, och kört axlar och bröst, men kom inte till gymmet då jag var hundvakt till världens goaste hund.. Så det passet tänker jag köra här hemma senare idag/ikväll. Bra att ha hantlar o skivstång här hemma.

Här kommer lite EGO-bilder före o efter passet idag 😛 hihi

Lovade i förra inlägget att skriva lite om mig själv, så då får jag väl hålla det 🙂

Jag är en 39 årig tjej som är uppvuxen utanför Norrköping, har alltid varit den tysta och försiktiga personen, som inte riktigt vågat ta för sig. Har väl inte haft den bästa självkänslan/självförtroendet.. Rimmar kanske fel då jag jobbar som receptionist/service/administration? Men det är det som har hjälpt mig till stor del att förbättra, självförtroendet och även självkänslan är att jobba inom service, att utmana sin blyghet. Skulle någon träffa mig nu, skulle de inte kunna tänka sig att jag var den tysta musen på högstadiet och det är jag sjukt glad över. Hade dock en svacka i självförtroendet när jag gick upp en del i vikt, och hamnade då i en ond cirkel och var inte ett dugg motiverad av att träna, men till slut tog jag tag i mig själv, och insåg för att jag skulle må bra igen, måste jag ta mig i kragen och tänka på min hälsa.. Då blev det dock en sk quickfix och jag gick ner dessa 15 kilo på bara några månader.. gick sedan upp en del av dessa kilon, och kontaktade för några år sen en personlig tränare, och han fick mig att tänka i helt andra banor, att träningen inte är en quickfix, utan en del av livet. Efter detta har jag inte gått upp i vikt utan hållit mig i en bra nivå. Han lärde mig också att variation är A och O i träning.
För ca 2.5 år sen så gick jag in i väggen av olika anledningar och var då sjukskriven i 3 månader och en del i min stresshantering, var det viktigt att bibehålla sina intresse, och min träning var en stor hjälp i min rehabilitering för att komma tillbaka till att må bättre och komma tillbaks till jobbet utan att få ångest. <3

Har alltid varit intresserad av träning, men det är de senaste 3-4 åren har det blivit en del av mitt liv och jag älskar det, som jag skrev i det första inlägget, så är det kul och motiverande att se när kroppen utvecklar sig. Att se att det finns möjlighet även för mig att få muskler 🙂
Har en hel del bilder på instagram, och många kanske skulle kalla det ego, men jag fotar mig, för att kunna gå tillbaka och se om jag har utvecklat mig kroppsligt.. När man har svackor är det bra att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har hänt något.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om mig själv, men har ni frågor så skriv gärna detta i kommentarsfältet, så ska jag se om jag kan svara 🙂

Kram

/N