Bänk-fucking-press

Bröst
Alltså, finns det nån segare muskelgrupp att träna?!
Jag avskyr allt med bröstträning förutom bänkpress. Fick jag välja skulle jag köra bänk vareviga dag. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det för att jag avancerat så rejält i bänk det senaste.
I eftermiddag kommer jag satsa på 50 kg bänk. 50 kg. Ibland är det svårt att fatta att jag kanske klarar av vikten.
Jag hoppas verkligen på det, det skulle innebära ett avancemang med 30 kg på 1.5 år.

image

16:8

För många år sedan åt jag utefter 16:8.
Något som fungerade väldigt bra i mitt liv.
Jag åt nyttigt nästan jämt och vägde nog som minst, 57 kg mot mina 170 cm.
Jag tror inte att själva dieten var nån mirakeldiet som fick mig att rasa i vikt. Men den fick mig att hålla nere kalorierna med tanke på att man endast har ett ätarfönster på 8 timmar. Till skillnad från nu när man rent krasst har ett ätarfönster på 17 timmar (alltså alla vakna timmar på dygnet)

Med tanke på att jag är på väg ner i vikt har jag infört 16:8 i mitt liv igen, med start igår kl 20, då stängdes mitt ätarfönster och öppnar igen idag kl 12, lagom till lunchen här på jobbet. 

Eftersom jag inte så lätt blir trött på enformig mat kommer det serveras gryta, precis som alla andra dagar de senaste 3 veckorna och kommande 2 veckor.

image

Hur är era erfarenheter av 16:8? Vad brukar ni äta? Några tips på annan enformig mat?

Söndagspromenad

Det blev inte så mycket till gymtime denna helgen.
Det började med att jag jagade Kentbiljetter igår (och kammade hem 4 st) därefter fick vi bråttom iväg på middag hos sambos mamma.
Idag stannade barnen hos oss till 16.30 så vi bestämde oss att istället köra intervllträning runt kanalen.
Men det var ett jävla bra pass för det!

Jag har inte kondition i ryggsäcken som  de flesta andra då jag sedan jag varit ung haft svårt att andas utan att få ont. Därför har jag inte vågat ta ut mig ordentligt och således aldrig utvecklat min löpning.
Som BÄST har jag klarat jogga 3 km utan stopp. Och det ska det bli ändring på.
Idag har jag och gubben alltså tränat upp min andningsförmåga, mi mentala kapacitet och min disciplin. Förhoppningsvis har jag lärt mig springa i alla fall 5 km innan maj, innan Vårruset.

image

8 km intervallträning.

Viktnedgång

Även jag håller på med viktnedgång.
Väldigt många här inne gör detta för att delta i diverse tävlingar, vilket är så jävla starkt gjort!
Jag är sjukt impad av tjejer och killar som deffar till det extrema och mår skit på vägen MEN INTE GER UPP!! Hatten av.

Jag är inte där ännu, jag är inte på den disciplinära nivån, kanske kommer jag heller aldrig kunna vara så motståndskraftig till allt underbart onyttigt som finns att jag kan anses deffa.

Men jag är på väg, jag springer i tävlingsmänniskornas bakvatten med min egen viktnedgång.
Jag har faktiskt som mål att gå ner ca 10 kilo till sommaren, från en startvikt jag inte har någon aning om. Jag har inte vägt mig sedan november 2013. Orsaken är enkel, jag blir besatt av siffrorna, av att väga mig, av att straffa mig.
Jag tror inte viktnedgång genom konstant panikångest är en långsiktig lösning.

Däremot jobbar jag mot att inte äta godis eller chips eller annat onyttigt. Jag har klarat mig fint i två veckor, köpte viktväktargodis till helgen och smakade på lite choklad som fanns hemma.
Det gör mig riktigt nöjd. Jag bävade för helgen med alla frestelser och alla timmar då man inte gör annat än att tänka på godis och chips.
Min stora idol PASTAN är något jag fortfarande kämpar med, jag skulle utan problem kunna äta 500 g pasta i stöten. Försöker intala mig att köra på bönpasta, men det är fasen inte lika gott…

Hur gör ni som går ner i vikt för att inte falla för frestelsen??

Jag har ett mål!

Det pirrar. Något finns inom mig. Något som kittlar mitt välmående och fyller mig med ljus och belåtenhet. En känsla som jag gärna vill känna oftare, gärna varje dag.

Min känsla är målet. Jag har ett mål. En strävan efter att uppnå något otroligt. Att kunna blicka framåt och längta, att kunna se tillbaka och vara stolt.IMG_20160206_1[1] Att ha ett mål och samtidigt vara glad över resan dit hör till ovanligheterna för mig. Att faktiskt vilja möta motgångarna, frestelsen, hatet och svetten.

Mitt mål kom till mig idag när jag körde latsdrag i cablecrossen, egentligen kom kanske målet från min sambos mun. Han planterade ljudvågor på mina tankar.
”Du vill väl kunna chins?” sa han efter att jag bett honom inspektera mitt utförande i latsdraget. Jag tittade på honom och ganska exakt då, vid det ögonblicket föddes målet.
Jag ska klara chins med min egen kroppsvikt.

Jag har drömt så många nätter att jag faktiskt kunnat utföra chins och pullups så jag blev nästan osäker idag om jag inte hade klarat det i verkligheten också.

Orsaken till att jag inte tidigare genomfört att bli en chinstjej är på grund av att jag inte vill använda mig av chinsmaskinen. Den är till för nybörjare, och jag är väl ingen nybörjare på gymmet heller? Jag, Sofie, som tränat i snart 7 år?

Mot min vilja följde jag med Thom bort till assistedmaskinen som betryggande hade hjälpvikten inställd på 44,5 kg, Thom bad mig klara 12 repetitioner med denna hjälpvikt. Jag klarade 13. Jag sänkte hjälpvikten till 28,5 kg. Med detta klarade jag 5 reps, 6 reps, 4 reps samt 3 reps där jag stannade på toppen. I sig tycker jag det är otroligt jävla bra gjort med tanke på att jag innan redan utfört ca 50 reps för just lats.

Jag är lyrisk. Mitt mål är att klara minst en BW chins innan sommaren. Jag är ganska säker på att jag kommer klara det också. Min målmedvetenhet har just nu inga gränser!

Om ni har några egna tips om hur man lättast avancerar i chins, säg till!
Tar tacksamt emot hjälp!

Jag ska bli bättre.

Ja

IMG_20151021_1[1]Jag har varit kass på att uppdatera. Och det handlar om min egen lathet!
Jag är lat, för jag orkar inte föra över bilder från min telefon till min dator. Jag vill ju att ni ska kunna se bilder av mig. Min kropp och mina framsteg.

Men jag ska bli bättre! Tanken var ju att jag skulle vara lika frekvent bloggare nu som för 4 år sedan. Som när jag uppdaterade i snitt 4 gånger om dagen. Håll ut. Det kommer.
Ni kommer få lära känna mig, den fantastiskt trevliga (men inte för självgoda) Sofie.

Jag ska meddela att trots att bloggandet legat lågt har träningen inte gjort det. Under de senaste tre veckorna har jag vilat från träning tre dagar. Veckorna innan det hade något högre frekvens av vila, tyvärr ofrivillig sedan jag slagits med sorgen av att mista en vän.
Men framåt är livet ljusare, orken mer konstant och viljan hård som sten.