Min kropp gör inte som jag vill

Din kropp, den är ett gudatempel.
Min. Den är ett rivningsobjekt. 

I många år har den bråkat med mig och hindrat mig från att utvecklas.

För ungefär 15 år sedan fick jag mitt första ryggskott och titt som tätt hugger det till i ryggen och gör mig helt förlamad.
Jag har gått ifrån att inte kunna ta stången i mark, till att klara 65 kg, till *pang* att vara tillbaka på noll igen. Det har inte hänt på länge nu och jag har under många månader tänkt ”åh äntligen, jag har tränat upp musklerna så pass att min rygg är läkt”. Tills idag.
Jag hade inte kommit långt i mitt pass, jag hade precis gått över till stående kabelrodd, ingen direkt belastning för ländryggen. Jag reste mig upp, drack vatten, böjde mig ner för att ta tag i handtagen när det sa *BAAM*. Har ni tänkt på att smärta förflyttar sig likt ett skarpt oljud genom kroppen. Man hör den skena genom ådrorna från det onda till med medvetna.
Jag föll ihop. Mitt vänstra ben blev lealöst och jag trodde på allvar att jag gick av någonstans runt den där extra kotan mina föräldrar envisades med att ge mig.
Kravlade mig upp på en bänk och ropade på sambon att hjälpa mig.

Hela min insida värker. Mina läppar formar ofrivilligt de ord som min smärttröskel skriker ut i mina nervbanor. Jag ligger här i sängen. Jag har ett starkt förakt till min kropp.
Den gör fan aldrig som jag vill.

IMG_20151206_192429
Dagens pass.

Sagan om återkomsten som aldrig kom.

 

Kvällen blev inte som jag hade hoppats eller tänkt.

Efter en utbildningsdag om våld i nära relationer i grannkommunen satte jag mig på bussen hem. Bussen behövde inte ens köra en meter innan jag började känna av illamåendet.
20151123_071624Egentligen var det ingen chock då jag under dagen druckit 7 koppar kaffe och en Nocco med julmustsmak (not a hit) PLUS toppen av en biskvi.
Det blev till att stirra rakt fram och räkna varje centimeter innan jag fick stiga av igen. Jag hade till och med tankar på att gå av en hållplats tidigare bara för att få slippa riskera en besvärande spya på golvet. Planerna jag hade att köra ett spinningpass krossades till
finkornigt grus under bussens hjul  ju mer svängar och bromsar jag var med om. Kollapsade i sängen när jag kom hem och har sovit till nu. Illamåendet är fortfarande påtagligt påverkande.

Imorgon kommer jag åter till mitt gym för att få böja ben och cruncha mage. Sista delen av mitt fyradagarsschema. Räkna med Återkomsten då.

Ta