Hälsa och hälsohets

Har vi kommit till en hälsohets?

Det är en fråga som ständigt cirkulerar runt om i mitt huvud. Svaret på denna fråga nog inte så lätt att säga, jag kan endast skriva min egna åsikt! Jag tycker vi inte har kommit till en hälsohets, för vi har redan passerat den. Redan innan jag var född eller kanske till och med mina föräldrar var födda så passerade vi den hälsohetsen. Den upprepas varje år och för varje generation som finns inom en familj. Ju mer jag tänker på det så är det ett mönster som upprepar sig och jag har speciellt uppmärksammat det under tiden jag tränade och arbetade på gym. Häloshetsen är ingenting som slagits ner som en bomb hos oss. Den kommer alltid smygande in under ens uppväxt. Vissa människor klara möjligtvis av att kunna ha en distans till vad hälsosamhet är (extremt viktigt att poängtera att jag verkligen inte argumenterar för ett onyttigt matintag med lite näring etc). Hälsohetsen kom redan till mig som nioåring, kanske för att jag är en ”allt-eller-inget-person” eller kanske för att jag redan då hade hjärnspöken.

I skolan ska man väga och mäta sig under vissa årskurser. Detta för att man ska ha koll på att man följer sin utvecklingskurva. Det låter väldigt bra, för man vill ju följa sin hälsokurva för att inte stöta på problem i framtiden. Dock är det för många av eleverna en press på deras kroppar och hur de ser ut att vara. Jag minns att många barn i min klass diskuterade om vem som vägde minst och vem som troligtvis vägde mest. Som nioåring går du in och väger och mäter dig utan dina föräldrars närvaro. Du fick en lapp som du skulle ta hem och visa dina föräldrar. Helt befängt tycker jag att ge det ansvaret för en nioåring som kanske redan då går igenom en ”före fas” till puberteten och tankarna härjar redan i dennes huvud.

Iallafall redan vid besöket hos skolsyster sattes mina tankar igång till hälsa och vad hälsa är, som nioåring så vet man ju inte riktigt vad källkritik innebär så man förlitade helt på de rubriker man lästa och såg överallt. Oftast rubriker där det stod om hur överviktiga människor är misslyckade och att de inte kan hantera vardagen. Det stod aldrig något om underviktiga eller magra människor, möjligtvis en liten notis vid aftonbladets nöjessida eller liknande. Därför bestämde jag mig som 9-åring att jag aldrig mer skulle väga över 36 kilo.

Detta var nog också tankestarten på mina kommande år så en anorektisk flicka.. Vid 13 års ålder diagnoserades jag med anorexia och jag hade redan gått för långt i min process att bli hälsosam. Ordinerad sängläge och endast gå 15 minuter/dag på grund av hjärtproblematik blev min produkt efter att ha drivit hälsans tecken ett steg för långt. Just i det momentet fattade jag tyvärr ingenting av vad min läkare menade med rullstol och sängeläge, jag var ju helt frisk ansåg jag men det är en annan historia.

Jag hann inte bli stoppad i tid (jag skyller inte på mina föräldrar eller andra anhöriga de har varit helt otroliga) eftersom ja blev uppmuntrad av hur duktiga jag var som sprang och styrketränade varje dag. Hur duktig jag var för att jag inte åt godis och att jag kunde stå emot att äta bakverk och dylik. Den uppmuntran var ju fantastisk och vem som helst skulle bli glad av det. Det dessa människor kanske inte visste var att jag sprang minst 4 mil uppdelade på olika rundor varje dag, gjorde 4000 armhävningar och sit-ups plus att jag också spelade fotboll 3 gånger i veckan(innan jag blev omedelbart förbjuden att spela av läkare).

Nu när det gått 8 år sedan dess och 2 år sedan jag blev helt frisk och fri förklarad (av mig själv med ett godkännande av psykolog) samt att jag arbetat inom hälso- och träningsbranschen så inser jag nog att vi troligtvis aldrig kommer stoppa hälsohetsen repeterande cykler varje år. Varje år repeteras hur man ska bli av med dess vinterkilon efter julmaten, varje år säger folk att de ska träna till ”Beach 20XX”, varje år kommer nyfyllda 15 åriga tonåringar in på gymmet och skaffar ett kort, varje år publiceras artiklar eller så rubriker om ”Få en plattmage på fem dagar”, ”Gå ner 15 kilo på 3 veckor” etc. Det svidar att säga det men dessa rubriker säljer. Jag låter troligtvis som en fantastisk dubbelmoral anka eftersom jag dels arbetat som Personlig Tränare och varit nere under 36 kilo gränsen. Jag förespråkar ingen ohälsosam livstil och jag förespråkar inte heller den hälsosamma livsstil som samhället har bestämt. Utan jag vill förmedla att jag förespråkar hälsosamma livsstilen som passar för just dig som enskild människa.

Jag tränar alltid för att jag vill och för att jag tycker det är kul, såklart det är extremt jobbigt och jag bara vill vråla ibland men så länge det är kul så fortsätter jag. Men, när jag tycker att det är tråkigt och inte är till någon nytta så lägger jag av. Jag kan helt plötslig droppa viktstången och plock av alla vikter för att sedan gå iväg och gör något annat. För det har jag lärt mig av mig själv, jag kan push min kropp till de högsta av gränser men jag skulle aldrig, efter min sjukdomsperiod, puscha den på samma sätt om jag samtidigt tycker det är tråkigt.

Det jag alltid tänker på när jag själv tränar eller när jag tränade mina klienter så var det alltid; Vem gör jag det för och varför behöver jag göra det? Samma sak försökte jag förmedla till mina klienter att de gör detta för deras skull och ingen annan, jag är med på deras resa mot vad de vill både psykologis och fysiskt.

Jag tror att ohälsosamt beteende till hälsa är varken svart eller vit utan det skapas ur ett brett spektrum av tankar hos varje enskild individ på denna jord.

Så vad tycker ni? Vilka är era tankar om vad hälsa och hälsohets är?

IMG_4267

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *