”En sån där stark mamma”

Jag har fått höra det.
”Ja, men du är ju en sån där stark mamma”

Jaha? Hur tänker du då?, undrar jag.
Vad är en stark mamma?

Ja, jag är mamma.
Ja, fysiskt sett, så är jag väl rätt, stark, eller hur man ser det. (Jag jämför mig ju aldrig med andra än med mig själv, så kan ju bara se hur jag var förr och hur jag är nu)

Ja, jag tränar regelbundet och har en passion för hård, pulshöjande träning. Helst med kombinerad styrka och uthållighet.
Jag är medveten om att jag har en stark kropp, så kallad vältränad. Det säger även dessa hälsokontroller på Vårdcentralen. Men jag har ju inga rutor på magen eller speciellt ”fit” kropp, om man ser på ytan.
Jag har ju massor med dallrig hud runt mage och höfter, även fettansamlingar som jag dragits med sedan graviditeten. Huden kan jag dessutom störa mig enormt på, både i träningen och i vardagen, för den är faktiskt i vägen emellanåt. Jag har även en rätt dålig hållning, som jag haft hela livet faktiskt, och jag försöker verkligen tänka på den under dagarna.
(rätt roligt egentligen, eftersom jag nuförtiden LÄR UT och tränar andra mammor i framförallt hållningen efter en graviditet)
Men det är ju naturens lag. Det går inte att bära på ett barn, föda ett barn utan att kroppen förändras.

Men, vad gör mig till ”en sån där stark mamma”?
Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska svara på en sån kommentar.
”Jaaaeejooo, eh”

1f2d6602-592d-4f5d-a0fa-d1a82e51394d

Jag har nog ett rätt starkt psyke också. Som dessutom utvecklats väldigt väl under mina levnadsår. Mycket på grund av mitt yrke som undersköterska.
Jag har varit ensamstående med min dotter, på heltid, med en superlåg lön, hög hyra..och ja den där ”kämpat med att betala hyra, ge dottern mat i magen och tak över huvudet”-grejen.

Men, låt mig berätta för Er vad jag tycker en stark mamma är.

En stark mamma är den som burit på en barn i sin mage i 9 månader, klarat av värkarbetet, krystandet och hela den där fysiska, psykiska ENORMA påfrestningen att bringa ett barn till världen. Eller den som burit på sitt barn, klarat av värkarbetet och fått ligga på operationsbordet för att bringa ett barn till världen via kejsarsnitt.

Alla som har mammarollen, är en STARK mamma.
Inte nog med att du bär på ett barn i din kropp.
Du kommer möta alla möjliga olika stunder, känslor, situationer.
Det finns inget mer krävande på denna jord än mammarollen. Men du gör det, du har den rollen, varje dag, för resten av ditt liv. Du kommer skratta, gråta, bli arg, frustrerad, överlycklig.
Känslor utom denna värld, som DU klarar av.
Stunder som DU klarar av.

Då är man en stark mamma.

Jag ställde frågan via min Facebook igår:
”Vad är en stark mamma?”
Jag vill på något sätt själv sätta ord på det. Men jag har tagit lite hjälp.

Såhär höll de flesta med om att en stark mamma är:

Att finnas till för sina barn och älska dem vad som en händer.

Ovillkorlig kärlek.
Och vara stark för deras skull.
Och skydda dem från allt ont som finns i denna värld.
För att orka och må bra för barnens .
Gäller det att försöka äta sunt och träna. Efter den förmåga du befinner dig i ditt liv. Beroende på ekonomi och vilka du har runtomkring dig. Som ställer upp.
De är att vara en stark mamma för mig.
Med kärlek från en stark mamma”

Jag vill dock för dessa änglamammor. De som burit ett barn i sin mage och som förlorat. Ett liv, som slocknat innan det ens börjat. Att glädjen byts ut till enorm sorg, på bara en kort stund. Inget kan vara värre än att förlora sitt eget barn. Inget kan vara värre än känslan och tankarna om hur det hade varit om barnen ännu funnits på vår jord. INGEN ska behöva möta denna sorg. Ingen!
Dessa starka mammor, ni är så fantastiska, NI är så starka!  Jag tänker framförallt på Er, i min omkrets T och T, som så öppet delat med er från första dagen om er sorg, er bearbetning, era tankar.
Att ni tar er igenom dagarna, föralltid bärande på denna förlust och att ni orkar dela med er.
All kärlek, heder, styrka och respekt till er <3

Sockerchock med Söndagsångest

Helg.
Jag har lovat mig själv att inte hålla på och dieta mer. Det stressar min kropp för mycket och i år ska jag undvika massor av onödig stress.
Betyder det då att jag äter precis vad jag vill när jag vill?
Absolut inte.
Något min kropp mår väldigt bra av och håller sig frisk med är periodisk fasta, dvs jag äter mellan 11 och 19 och fastar resten av dygnet. Maten under veckorna är under kontroll och jag undviker gluten, onödigt socker och jag håller mig till relativt lite fett.
Jag ser dock till att få i mig allt varje dag. Vitaminer, mineraler, protein, kolhydrater och fett.
Men behöver inte gå på diet, tycker jag. Ät under kontrollerade former under veckorna och ta en dag där du faktiskt äter lite vad du vill.

I Lördags hade jag min dag. Jag är en riktig godisråtta och kan dessutom bli galet sugen på halvfabrikat. Just i Lördags var jag grymt sugen på såna där chickybits från ICA-frysen. Så jag gjorde såna, tillsammans med en dipp med majonnäs, curry och ananas.
Släppte även loss med en påse lösgodis. Och frukosten, den där frukosten! Havregrynsgröt med lite vaniljsocker i med mjölk och jordgubbssylt, en ostmacka och kaffe. MUMMS!

f19d88bf-76a8-4143-999b-4ad9c12f0adac2059f47-9d5d-42ef-935d-b180e051dc57

Oh I am but only human 😉

Sen Söndag.
Söndagsångest.
Ja, mitt pass på Raw Motion heter så.
Varje Söndag klockan 14:00 håller jag i Söndagsångest.
Ett tufft cirkelpass, med inslag av både styrka och uthållighet.
Var riktigt kul att komma igång med det.
Nu är jag liksom inne i matchen som Instruktör. Ikväll ska jag också sätta igång som medlemsrådgivare där.
Så, nu rullar det på verkligen 🙂

Att vända på ett däck

Sådär, nu är jag ÄNTLIGEN tillbaka!
Full fart med nya jobbet som instruktör/medlemsrådgivare på Raw Motion och imorgon sätter jag igång med mina pass.
Är så förväntansfull, glad och tacksam över den här möjligheten! Äntligen har jag fått in foten i något jag verkligen brinner för. SÅ det här året kan inte annat än att bli helt fantastiskt med massor av utveckling och nya lärdomar, samt nya bekantskaper.
Jag har ingen sån där ”gå ner 5 kilo” eller ”börja träna mer” mållista för 2016.
Går jag ner i vikt så är ju det säkert trevligt, men jag föredrar att måtten minskar..och jag behöver inte träna mer. Jag behöver ÖVA på mer saker snarare 😉
Däremot har jag tre mål detta år. Eftersom jag känt länge länge att jag är ”färdig” inom vården och jag älskar träning och hälsa så ska jag utbilda mig till Personlig Tränare och Kostrådgivare. Jag håller för tillfället på att kolla runt efter lämpliga utbildningar.
Sen måste jag skaffa mig det där körkortet också, helst innan sommaren.
Vad har du för mål under 2016?
f650e230-fd2f-4fb3-9533-45e00644b824

Träningen har verkligen legat på is. I onsdags förra veckan blev dottern supermagsjuk och i fredags var det min tur. Så vi har varit däckade här hemma. Trevlig start på året sådär 😉
Men idag var i alla fall jag och dotter på benen. Jag hade möte med en av mina nya chefer på Raw och sen lekte jag faktiskt runt lite för att få igång kroppen igen.
Bland annat så vände jag lite däck, det gör jag inte så ofta.
3a51e4b1-539c-4411-a4a7-656d0eeb364a

Otroligt roliga saker jag har att se fram emot som sagt. Otroligt roligt att få vara en del av Raw Motion och RIKTIGT skönt att vara frisk igen.
Fördelen med att vara hemma:
Jag är en kreativ person och kreativiteten använder jag gärna i håret så att säga. Så, efter 5 månader var det dags för en ny rolig frisyr. Det som skulle ta runt 2-3 timmar tog visserligen 2 dagar, men det blev klart inom min ”tidsram” och jag hann dessutom både vara magsjuk(läs:kräkas) OCH få sova ordentligt.

Resultatet?
Här:
88e712b7-9e02-4fe0-bb78-745c9f8acccc

Det går att älska tills man brister

Gå in i väggen, stresskollaps, utmattning, utbrändhet.
Kärt barn har många namn.

Du hör säkert det vanligaste  ”h*n har gått in i väggen”.
Och det man vanligen refererar till är att personen gått in i väggen på grund av stress på sitt arbete.
Jag vet att jag själv hade den fördomen förut. Någon som gått in i väggen och jag tänkte ”men h*n jobbar ju inte ens halvtid, hur är det möjligt?”

2015 blev det året där jag vågade släppa taget om ekorrhjulet, eller bekämligheten snarare. Jag valde att avsluta mitt kapitel i min gamla hemstad och flytta ihop med min stora kärlek, i en ny stad. Jag slutade mitt jobb, sa upp min lägenhet och började göra mig av med de flesta möbler som jag ägde.
Jag ville helt enkelt börja om helt. Och det blev succè!
Nu hade jag gått från ensamstående mamma med en dotter till sambo med mannen i mitt liv, min dotter och två härliga busbananer till pojkar.
Jag hade en familj!
Dessutom fick jag ett helt fantastiskt roligt nytt jobb, som undersköterska, på en helt otroligt rolig arbetsplats. Inom äldreomsorgen, som jag jobbat med i 6 år. Fantastisk ledning, otroligt roliga kollegor och en jättefin arbetsplats.

För er som inte vet, så är jag en ganska känslig person. Jag arbetar med hjärtat, jämt.
Däremot så finns det ju gränser om hur mycket hjärta du kan arbeta med, eftersom det privata ska hållas till det privata och arbetet hålls till arbetet. Ni vet, ni tar inte med er jobbet hem.
Jag arbetar alltid utifrån hur jag själv vill bli behandlad och bemött. Det tycker jag är en självklarhet. Och tänk er själva den ångest man har i sina äldre dagar, när kroppen sviker dig och du tvingas till hjälp med dina vardagliga sysslor.
Jag har också under min karriär mött många som varit i slutet av sitt liv och jag har varit  där och hållt väldigt många i handen när de tagit sina sista andetag.
Jag tycker själv att det är en tacksam känsla att få vara med om. När jag följer ”mina” hela vägen till slutet. Jag har tröstat många anhöriga, väldigt många.
Jag visar inte känslor på det sättet att jag till exempel gråter i mitt arbete. Det finns så mycket andra sätt att visa respekt och hänsyn, tacksamhet och sorg.  I alla fall som yrkesperson.
Därför vet jag att jag passar att arbeta med människor, för jag ”bryter inte ihop” när något är tufft. Det faller mig naturligt att hantera det på ett proffessionellt sätt.

Och självklart visar jag känslor på ett annat sätt privat.

2015 blev året där jag fick en ny familj. Och jag som är den person som alltid vill vara till lags för mina nära och kära, glömmer ofta bort mig själv. Att nu ha 3 barn och en sambo att ge min kärlek till, ja, det blev mycket att tänka på. Helt plötsligt blir det ju mer mat att laga, fler rum att städa, mer kläder att tvätta och fler famnar att krama. Jag vill ju behandla alla lika dessutom.
Jag ger så MYCKET kärlek till min familj på ALLA sätt. Så pass att jag tillslut, kanske omedvetet, eller så ignorerade jag det bara, började stressa, enormt. Jag mådde inte bra tillslut. Men jag förstod inte det själv. Eller så ville jag inte se det.
Jag glömde bort att ge kärlek till mig själv. Jag fick prestationsångest utan dess like, jag stressade mig igenom dagarna.
Tillslut började kroppen svika mig genom att jag slutade sova, nästan helt. Jag var så stressad att hjärnan konstant var på högvarv och jag kunde liksom inte stänga av det.
Jag blev sjukskriven från jobbet, eftersom det var det enda alternativet just då, ansåg läkaren. Mitt älskade jobb liksom. Det var frustrerande att inte få jobba så jag tjatade på att jag skulle jobba. Jag fick inte det.
SÅ, nu var jag sjukskriven. Nu kunde jag helt fokusera på familjen och lära mig stressa ner i hemmet. Jag bestämde mig därför för att inte spendera dagarna enbart hemma, eftersom det gjorde mig mer stressad. Så jag tog långa promenader, eller gick till gymmet. För att koppla ifrån. För så fort jag klev innanför dörren hemma blev jag stressad.

En helg, i november, så var vi barnlediga. På lördagen gick vi ut och åt middag och tog ett glas vin. Bara han och jag och lugn och ro.
På söndagen vaknade jag efter en lagom sovmorgon till ungefär 10:00. Kände redan då att något inte stod rätt till.
Jag kunde inte fokusera blicken alls och jag kände mig yr. Tog en dusch och upptäckte då att jag inte kunde hålla i duschmunstycket ordentligt med högerhanden. Den var alldeles slapp. Typ, domnad.
Vi satte oss för att dricka kaffe och då sa kroppen ifrån ordentligt. Jag sa åt min sambo att något var riktigt fel, sen tappade jag talet och hela min högersida av kroppen domnade bort.
Ilfart till sjukhuset som en misstänkt stroke.
Det var ingen stroke visade det sig. Därför tyckte den oprofessionella, otrevliga läkaren på akuten på Akademiska att det var läge att fråga vilka droger jag tagit.
Försökte förklara, med hjälp av min skärrade sambo, att det varit stressigt hemma och att jag redan var sjukskriven pga av stress. Läkaren suckade och gjorde ännu en strokeundersökning på mig och passade på att kalla min sambo för ointresserad.
Jag skickades hem. Jag kunde inte gå, inte prata, men de skickade hem mig, utan vidare undersökningar.
Min sambo fick bära mig. Han fick hjälpa mig med maten och toabesök. Det tog 3 dagar innan jag hämtat mig någorlunda.

Fick träffa en psykolog. Som var mycket snäll och förstående.
Jag hade råkat ut för en rejäl stresskollaps. Och hon bekräftade att det faktiskt går att köra slut på sig, genom att ta hand om sin familj. Speciellt när man glömmer sig själv.
Det går alltså att älska tills man brister.
Såhär efteråt så har jag under de här 3 månaderna, sedan det hände, haft problem med närminnet, väldigt nedsatt hungerkänsla..om typ ingen alls (men jag äter ändå) och jag har haft problem med finmotoriken på höger hand. Så som att skruva på korkar, eller hålla i pennor.
Men det börjar bli bättre.
Fysiskt så har kroppen hämtat sig riktigt bra. Jag har nog träningen att tacka för det. Jag tog tag i det direkt faktiskt.

Idag mår kroppen bra. Minnet är det lite svårt med, men det går åt rätt håll. Jag är nu ”redo” för att få jobba inom vården igen, fast då som timvikarie då jag väljer att satsa på ett arbete och utbildning inom träning och hälsa.

Så, vart vill jag komma?
Jo, det går alltså att älska tills man brister.
Jag har  så mycket kärlek att ge och jag har givit. Och jag brast.
Jag älskar min familj precis lika mycket, men jag har också lärt mig att jag är älskad av de i alla lägen. Och att jag  inte MÅSTE stressa mig igenom dagarna hemma.
Jag är bäst på att vara jag.

Och ja, jag mår riktigt bra nu 🙂

Men vad betyder det här då? Ska jag älska min familj mindre?
Nej!
Jag ska älska mig själv LIKA MYCKET som jag älskar mina nära.
Det är en läxa till er alla därute.

1931395_10208667489629871_1732602906831818321_n

Nu har julen stått för dörren, klivit in och gått ut igen

Inte speciellt förtjust i att det var ett företag här och ”fixade” elementen i alla fastigheter och de numera är iskalla. Jag som fryser så lätt ändå.

Det har varit en minst sagt känsloladdad julhelg och jag har faktiskt inte alls fokuserat på träning. VIlket har varit lite skönt.
Jag och min familj bara. Helt fantastiskt.

Dagen före dopparedagen spenderades på vardagsrumsgolvet med lite streching, muskelkontroll, spänst, styrka och stabilitet. I lugn och ro.
En förkylning i kroppen gjorde att jag valde att stanna hemma från gymmet. Jag är väldigt försiktig med sådant nuförtiden. Känner jag att något är på gång så tränar jag inte alls någon form av svettiga pass. Men, lite sånt här hemma i några minuter är helt okej, om kroppen säger ok.

1917055_10208604658219125_318353884469982286_n10177342_10208604658379129_4409216013582604196_n

Det blev lite fartfyllt innan jul också.
Självklart träning, på vanlig Eve-nivå, där jag fokuserat på greppstyrka och teknik i ringarna.
1937093_10208604659659161_7707049884397278980_n

..och sen. NU ska ni få höra! Sen blev jag tillfrågad om jag ville hålla i ett pass på Raw Motion (mitt gym) då instruktören var sjuk. SJÄLVKLART tackade jag ja, utan tvekan.
I en timme körde jag magövningar i tabataform och 40-20 intervaller med enbart kroppsvikt (det är ju ack lika jobbigt det kan jag lova).
Det roliga i detta är att jag nu är en del av Raw Motions otroligt fantastiska instruktörsgrupp, det kommer kanske dröja lite innan jag drar på mig instruktörströjan igen, för nu ska jag utvecklas och växa i min roll som instruktör, samt att jag ska motiveras, inspireras och självklart lära mig allt som bara går av resten av gänget.
En mångårig dröm har gått i uppfyllelse, kan man säga.
Att få äran att lära ut det jag lärt mig till andra och förhoppningsvis kunna inspirera fler personer att börja och/eller fortsätta sin träning.
Det är ENORMT roligt och redan mycket givande.
11181195_10208604659379154_241183385417746907_n1916159_10208604659179149_4876510057196458249_n

Jag har haft en fantastisk julhelg som idag fortsätter i vilans tecken. Jag väljer ALLTID en vit jul, då jag tycker det är barnens helg och de ska inte behöva utstå fylla. Tycker absolut en nubbe till sillen eller ett glas vin är ok (eller vad man nu väljer), men att använda julhelgen som en ursäkt att bli onykter, nej tack och fy.
Däremot är jag nog bakis av alla hemgjorda köttbullar och all julmust. Jag ÄR en hemgjord köttbulle just nu.
Känns rätt roligt när man igår fick frågan, vid julbord nummer 3 för helgen, HUR mycket man gått ner i vikt.
Skrattade och tackade väldigt vänligt och svarade att jag inte gått ner alls, vad jag vet, men att jag omfördelat min vikt på ett annat sätt. 😉

Jag kör vidare jag. En portion köttbullar får jag nog i mig 😉

Hur har er jul varit?

Live från sjukstugan

Igår:
2ab8aa5d-63eb-49dd-ac03-02826f328c26
En WOD-Christinepå Raw Motion som jag avslutade med handstand-tabata…och den här favoritövningen. Kände mig slö redan igår och på kvällen blev jag bara sämre.
Tidigt imorse vaknade jag och minstingarna med feber, magont och huvudvärk.
Inte så kaxiga med andra ord.
Men, tur det kommer nu och inte på julafton.

Veckan har hittills varit riktigt bra. Mellan passen så söker jag hela tiden inspiration för nya balans och spänstövningar, samt tränar på de jag redan börjat med.
I tisdags var det dags att stå på huvudet igen.
Och se på f*n, på en vecka har det hänt grejer och jag fick upp båda benen rakt NÄSTAN hela vägen. Nu är jag nära!
82c07094-70cd-428d-8e9d-0478b35c2178475a3ae1-ed71-4c5c-84fc-426994b83fdc
608de265-8de0-4d7c-8bbe-e5203d64d9cb

Vill passa på att säga att detta är inget du gör om du aldrig stått på huvudet förut, eller vet att du har lite dålig balans. Det är en stor skaderisk om du inte känner kroppen tillräckligt väl.
Jag har själv gymnastik, taekwondo, friidrott, rugby och 9 års gymerfarenhet i ryggen, plus att jag är extremt intresserad av träning och anatomi överlag och läser väldigt mycket sådant på fritiden.
Så, vill du börja och testa detta, ha någon med dig som har erfarenhet.

Denna vecka har jag även gått i trapporna och sträckt ena skinkan, kört en massa deadlifts, skaffat mig ett nytt PB(äntligen) i Cleans, kört en ny(för mig) övning med balansboll:
48ddb46f-0670-4962-bf15-59dc3c970bc4

…och sprungit i bungylinan.
Annars, sådär på sidan om träningen, har det också varit en mycket bra vecka hittills.
Can`t wait to tell you all about it 😀

Hur har er vecka sett ut hittills?

12 veckors resultat men jag skippar vågen

Julstämning. Igår fick barnen (och jag..och sambon) klä granen, äntligen.
Så nu har julen flyttat in ännu mer hos oss.
12376223_10208513234013577_5854230631654168163_n

Måndag idag och det fick bli en vilodag.
Vilade i Lördags också. Men idag var kroppen slö och huvudet tungt. Man kan HOPPAS att jag bara är sådär ”mammatrött” som man brukar bli ibland. Men jag tog ändå tillfället i akt att efter mitt möte i förmiddags bara stanna hemma och fixa mat och faktiskt lägga fötterna på soffan.

Kroppen har svarat enormt bra på de senaste 3 veckorna och jag tror mycket har att göra med att jag tränar på det sätt kroppen mår bäst av.
Här är en sån där progressbild. 12 veckor mellan dessa.
743f2991-f198-476b-9760-ebe6b6480260
Jag får frågan om hur mycket jag gått ner i vikt. Och jag kan säga att jag har inte en blekaste aning. Senast jag vägde mig, för två veckor sedan var det ungefär en viktnegång på 1 kilo. Jag bryr mig inte om vikten så mycket. Men däremot har jag ju tappat drygt 20 centimeter i midjan sedan 20 september, så jag känner att jag ”gjort slut” med vågen lite. Den är faktiskt rätt onödig när man tränar som jag gör.  Det är lite som det där med att räkna ut BMI(Body Mass Index). Du räknar helt enkelt ut din kroppsmassa med hjälp av din vikt och längd. Ologiskt? Jajjemen. Jag har aldrig varit ett fan av BMI. Jag vill minnas, för några år sedan, när jag, min syster och min svåger satt och räknade på det där med BMI, för skojs skull.
Min syster fick ett resultat som sa något i form med ”kraftigt överviktig”. Det roliga med detta var att det här var bara några veckor innan hon skulle spela VM i rugby och hon var i sitt livs bästa form. Hon rankas som en av sveriges genom tiderna bästa kvinnliga rugbyspelare, och det är dessutom mäkta häftigt. (nuförtiden är hon ordförande i Svenska Rugbyförbundet OCH styrelsemedlem i Rugby Europe)
Så, nej, BMI ska man inte hålla på med om man tränar.

Bry dig om vad måttbandet säger istället och kläderna…och självkänslan..och bilderna. 🙂

Igår körde jag ett söndagspass. Det blev en liten wod och sen testade jag färdigheterna i ringarna. Det är mycket jag testar just nu, för att det är så väldigt roligt. Dessutom så borde jag ju ha lite skills kvar efter åren som gymnast, även om det var galet längesen.
Och se, det gick 🙂

ca9fbeff-b803-4283-9660-37b2007b9916

Jag tror nog att kroppen är piggare imorgon. Och därmed kan jag återgå till min träning.

Ett ”VAD FAN HÄNDE” moment///Ett provlass med mina EGNA powerbars

Tommy Ekdahl har skrivit en riktigt bra artikel där han jämför CrossFit med Nintendo 8 bits.

I en sväng skriver om att man jobbar och sliter innan man dör. Och sen ligger man i fosterställning på golvet och tänker ”VAD FAN HÄNDE?”

Well, ett litet sammanträffande efter att jag läst den här extremt bra artikeln, var att jag faktiskt hittade en bild som är från sensommaren 2014, efter en rejäl jäkla ”hållkäften”-Team WOD när jag körde Crossfit.
Eve, i en fosterställning-ish (framstupa sidoläge snarare) med en touch av ”VAD FAN HÄNDE?”
43a4cd4c-41ba-43d4-95b2-b8d56009df5e

Ingen fara. Jag andas, lever och är vaken på bilden. Lite slut bara. Vill minnas att just den WOD:en blev en sån där bra, där man var extra stark och extra uthållig. Men de där 20 minutrarna på golvet efteråt var extremt välbehövda.

Jag ville väl mest visa att det faktiskt händer. Och att det på något sätt är en grymt skön känsla.
Jag kan inte säga att jag i dagens läge kär CrossFit, för det gör jag ju inte. Jag kör en variant av Crossfit/OCR/balansträning/spänstträning/HIIT/teknik/styrka
Jag kör väl allt, som en påse gott och blandat. Och min kropp mår enormt bra av det!
Battlescars finns, och det kommer bli fler.
It`s just a part of my lifestyle.

Har du bildbevis på ett ”Vad Fan hände”-moment?

Idag är det Fredag. Ett pass på Raw Motion, utan varken bilder eller filmsnuttar denna gång. Men övningarna som jag gjorde, balans och spänstmässigt kommer jag köra även i helgen och tipsa er om lite mer givande träning.

Dagen för övrigt har spenderats med att baka powerbars(jag KAN avslöja att jag kommer att ha mina egna powerbars, med eget recept, till försäljning här framöver), produkterna kan nog läggas i RawBake(även kallat no-bake) eller Paleo-facket. Inget socker, vete, ingen laktos, inga konstiga tillsatser. Jag har gjort ett provlass på 4 stycken bars nu och alla är fantastiskt goda.

Vad sägs om denna:
195a9581-d752-4530-a78c-a205b30533ed
Apelsinchoklad, självklart med färsk apelsin och kakaopulver och lite annat mumsigt.

Eller så har vi tranbär/cashew, tranbär/cashew/choklad, rostade havregryn och kokos med färska blåbär:
fcb9171e-aa98-40c5-a0c2-b692ffedf283

Mina bars är otroligt saftiga och mitt mål är att kunna servera eller (på något sätt som just nu är under arbete) levera dessa när de är färska.
Smaken är extremt viktig, tycker jag, det ska smaka ÄKTA om något du äter, om du förstår vad jag menar. Inga konstgjorda smaker eller ämnen.

På tisdag ska några personer få provsmaka mina färdiga bars. Jag hoppas att de gillar de lika mycket som jag och min familj.

Jag har många fler recept på gång och allt är som sagt under arbete.
Kul va?

Nu på kvällen så lyckades jag smita undan och ta ett rejält skumbad. Så nu är jag laddad och redo för en helg med julgransfix, adventsbakande, träning och självklart…skrivande.

d7bd643b-be67-4a95-ae34-077706cad189
Hur ser er helg ut?

Balansera mera (ett tips på en fantastisk balans/spänstövning)

Dagen till ära, Nobeldagen det vill säga. Så gjorde jag en egen WOD att börja passet med.
Viktvästen på under hela passet! Den har blivit en väldigt god vän kan man säga.
WOD:en, som jag döpte till, inte helt överraskande, ALFRED såg ut såhär:
25 burpees
25 squats
100 singelhopp
25 boxjumps(det blev 30 cm idag ”bara”)
10 Toes to ring(T2R)

Det räckte med ett varv idag.
Sen körde jag, med viktväst:
Rysk twist med 5 kg viktplatta till failure, tre gånger
Plankan till failure- tre gånger
Sen tog jag en sån där balansboll(halvmåne som jag kallar det) och vände uppochner på, så plattan är uppåt. Sen var det plankan igen, och hålla balansen samtidigt, både på händerna och på underarmarna, med fördel: ett ben i luften också

Sen var magen trött, men jag var inte klar.
En annan favorit var det dags för.
EN klockren balansövning för överkroppen.
Du behöver:
*pinne (pinnen kan med fördel bytas ut mot en 15 eller 20 kilos stång om du känner dog så pass stark)
*två stycken gummiband
*två stycken kettlebells

Sen kör du, som jag visar här nedan:
8096686c-a67b-4601-8ce8-3a5897167515
Här gäller det att tänka på hållningen, slappna av i nacken. Spänna armarna, spänna bålen. Suga in naveln, helt enkelt, precis som du gör vid plankan.
Boxarna behöver man inte, men det är lite kul med hinder ibland. Tanken är att du ska hitta balans och utveckla spänsten. Ju fortare du kan gå, desto bättre är det. Ha inte för bråttom bara, den här övningen, precis som alla andra, har en skaderisk. Ta det lugnt och lär dig hitta din balans och hållning. 🙂

Denna övning kan du också göra med kettlebells.
c8885b38-d110-408b-947c-43010c4b33edde49d280-defa-45bb-a76b-65d926bb3fa7

Vad körde ni idag?
Brukar ni tänka på att ge lite tid åt att träna på balans, muskelkontakt och spänst?
Vill ni ha fler tips?

Spänstigt var det här

IMG_20151209_193821Screenshot_2015-12-09-19-33-09

En WOD idag:

6 deadlifts, 7 burpee-pullups, 10 KB slinga och 200 meter löpning(men jag körde 3 varv i trappen, maxfart).   Denna WOD var en AMRAP på 20 minuter, vilket betyder att man kör så många varv du hinner på 20 minuter.  Jag hann bara 11..den här gången.

Körde också lite balans övning. Två kettlebells som du hänger på en pinne eller en stång med hjälp av gummiband. Sen ska du lyfta detta över huvudet och gå så stabilt du kan med kettlebells en som svänger och har sig. RIKTIGT bra stabilitetsövning tycker jag.

Sen blev det såklart spänsthopp.  Först från marken och upp på vikterna. Jag ökade med en viktplatta idag. Det känns verkligen riktigt bra att spänstigheten börja ta sig.

Testade också Boxhopp på högre höjder också. På boxen. Tror den var 80 cm, jag har hoppat max 70 cm tidigare. Så tänkte…äh…jag provar.  Spänsthopp är extremt kul. Precis lika kul som att springa i trappen.  Jag får riktigt glädje av den här träningen! Och de motiverande människor runtomkring också. Wow!


Screenshot_2015-12-09-19-34-43

Imorgon kör vi igen! Med fokus på överkroppsstabilitet. Benen får ligga i fokus nästa vecka. :

Hur brukar era träningsveckor se ut? Vore jätteintressant att göra hur ni lägger upp era dagar, era pass 🙂 dela gärna med er