GUEST CORNER: ANNA LENNARTSDOTTER LINDBLOM

0
69

Jag har varit vegetarian i ungefär 12 år, varför jag säger ungefär är för att det smög på mig successivt, det var inte ett beslut som skedde över en dag.

Skärmavbild 2016-05-16 kl. 13.56.44

Jag är uppvuxen under en era då blodpudding och kassler med ananas var vardag. Flygande Jacob och ugnsstekt fläskfile åt man till helgen eller när det var fest och mjölk drack man litervis till varenda måltid då stora reklamskyltar med Emma Sjöberg proklamerade att man fick starka ben. Vem ville inte vara lika snygg som henne liksom? Inte gav jag en enda tanke till hur korna som burit mjölken hade det eller om det var sant. Det stod ju så och då var det så.

Lördagskvällarna började inte sällan på Texas Longhorn, det var min absoluta favorit-köttis-restaurang och den passade perfekt innan utgång.

Den härligt kravlösa perioden kan jag se tillbaka på med viss sorg. Det var så skönt att vara lyckligt ovetande, samtidigt är jag otroligt glad att jag är en sökande person med ett stort hjärta. Det har gjort att jag tagit reda på fakta, jag har inte blundat för verkligheten och jag har gjort mina val efter vad jag känner att jag kan stå för utan att må dåligt.

Jag började i små mått, jag valde bort allt kött utom fisk och skaldjur, samtidigt som jag behöll ost och ägg i min kost. Det gjorde det enkelt att få i mig det jag behöver utan att jag behövde tänka för mycket. Det kändes ju inte besvärligt alls och alla näringsämnen fick jag i mig utan att fundera. Enkelt.

Efter en tid så plockade jag bort fisk och skaldjur också, när man läser på lite så är det ju inte så svårt. Särskilt inte som att det hela tiden kommer fantastiskt goda och enkla substitut för oss som inte lagar mat från grunden 7 dagar i veckan.

Om jag ska kalla mig för någonting så kallar jag mig för moralisk vegan. När jag är hos vänner som har egna höns och vaktlar som växer upp på landet och är väl omhändertagna så äter jag ägg. Att äta en muskel känns dock inte så lockande längre även om jag kan tycka att jagat kött har ett helt annat moraliskt värde än industrikött.

Som personlig tränare och moralisk vegan så hamnar jag givetvis i många diskussioner om det här med protetiner och näringsinnehåll. Jag startar aldrig dessa diskussioner, människor får göra som de vill även om jag kan känna mig gråtfärdig ibland. Ingen förändring kommer ske genom att man attackerar köttisar och försöker ge dem dåligt samvete, det skapar bara ett vi-och-dom som jag ogillar skarpt. Jag vet ju själv att det tog tid att besluta mig så varför skulle någon annan fatta beslutet fort?

Jag hoppas på en framtid som innehåller mer vegetariskt för alla och att vi börjar se djuren som de individer de är. De har tankar och känslor, grisar har bästa vänner och är otroligt intelligenta, höns blir orolig när deras ägg försvinner och kalvar vill växa upp med sina mammor. Inga konstigheter egentligen. Eller hur?

//Anna Lennartsdotter Lindbom

Skärmavbild 2016-05-16 kl. 13.56.18

 

 

Namn: Anna Lennartsdotter Lindbom
Familj: Gift och har fem barn
Bor: Herrängen, Stockholm
Jobbar som: Personlig tränare (3D Funktion) på Flex Sports Club i Hägersten och driver egna företaget LindEducation.

Inga kommentarer

Lämna ett svar